basket
VÄGEN TILL FRIHET
En packad väska stod framför ytter dörren. Innehållet var tre smörgåsar, en kudde, en liten filt, tandborste, toalett papper, en mugg och en stor vattenflaska. Även tre brev och ett fotografi. Han tvekade, men bestämde sig för att datorn skulle inte med. Han klev i kängorna, stoppade ner en mössa, en halsduk och ett par vantar i väskan, han hände den på axeln och drog på sig jackan. Klockan var 01.47. Han öppnade ytterdörren, tog nyckeln i handen och låste dörren, sedan gick han ner för trapporna och ut i den kyliga natten. Han stannade och såg en buss köra i buss-fart.
Han började gå. Åt norr, eller kanske åt söder, det visste han inte. Han körde ner handen i fickan och fick tag i en liten sak av plast. En liten plast soldat. Han kramade den hårt i handen och fortsatte att gå. Det hände att han fick en del konstiga blickar. Det dröjde inte länge för än rastlösheten hade tagit över Aaron. Han började desperat att räkna antalet lycktstolpar han passerade. Han hade smått fått panik, och tusen frågor ekade i huvudet, men det fanns ingen att fråga. Fast gatorna började fyllas med bilar. Mot de tidiga jobben, hem från nattpassen. Det slutade med att han slog sig ner på en bänk och somnade med huvudet mot den stora väskan.
Han hade en underlig dröm. Han såg ett litet hus, med flagnande väggar och högt växande gräs. Han drömde om en stor hage med miljoner kor om dansade balett och hip hop. Men den var inte speciellt långvarig. Han slog upp ögonen och en medelålders man stod framför honom. Aaron ryggade tillbaka när mannen smekte hans kind. ”Men åh vad skönt att se att du är vaken nu.” Aaron reste sig upp, slängde väskan över axeln och började halv springa, han hörde mannen ropa ”Jag bjuder på korv! Du måste vara utsvulten. Stanna då!” Aaron började springa, husen glesnade och han satte sig ner i ett dike, tog upp en smörgås och bet en tugga. Mat! Han la sig ner i det halv långa gräset och tänkte på Siri. En grå uggla seglade runt i en cirkel ovanför honom. ”Hohooo” skrek han, härmande en uggla. Ugglan började flygga åt söder. Aaron satte på sig sin ryggsäck. Han sprang efter ugglan som flög över skog och äng. Tillslut tappade han bort den och stannade utmattad i en glänta i skogen ut mot e äng. Han böjde sig framåt och satte händerna mot knäna. Han lyfte blicken och så ugglan sitta på taket av ett litet torp, torpet! Det var torpet från hans underliga dröm. Aaron gick närmare. Rutorna var igen dammade och dörren flagnad. Aaron öppnade den försiktigt och ett moln av damm välde ut. Han hostade och kisade in i det mörka torpet. ”Tack uggla!” log han.
~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~
Nu kanske nya läsare inte fattar någonting, men bläddra ner lite på boggen så kanske ni hittar de övriga kapitlen, fast dock har mycket ändrats så det kan vara svårt att hänga med endå :3
